Shanghai 上海, geografi, befolkning och historia

 
 

Shanghai - Fakta (geografi, befolkning och historia)

Övrig information om Kina

Andra kinesiska städer

Tillbaka till huvudsidan

Google
Web www.chinastudies.se

 

 

 

Geografi och befolkning

Shanghai har, officiellt en befolkning på 13.7 miljoner invånare Detta är dock långt från den verkliga folkmängden, då det p.g.a. hukou-systemet är svårt att få en exakt siffra på antalet boende i Shanghai. Enligt en undersökning som publicerades i Shanghais morgonpost (上海晨报) i april 2006 är Shanghais folkmängd snarare 19.3 miljoner och den ökar med ca 350.000 invånare om året. Dock är detta inte heller några säkra siffror, en del uppskattningar visar på en ännu större folkmängd. Troligen bor ca. 20 miljoner människor i staden. 99,4  % av invånarna är Hankineser (汉族). Den största minoriteten är Hui (回族) som står för 55,5 % av minoritetsbefolkningen (上海民族和宗教事务委员会).

Den lokala dialekten i Shanghai är wu (), men det är inga problem att ta sig fram på mandarin, då mandarin talas i skolor och vid alla offentliga inrättningar. Dessutom är en stor del av Shanghais invånare migranter från andra delar av Kina, varav många inte ens kan tala eller förstå wu.

Shanghai kallas också för Hu (). 

I Shanghai finns de flesta större religioner representerade. Det är svårt att få en exakt siffra på antalet trogna, men enligt statliga uppskattningsar erkänner sig (är aktiva)370.000 till den buddhistiska läran, över 110.000 är daositer, 60.000 muslimer, 14.000 är katoliker, och 18.000 tillhör andra kristna organisationer (上海民族和宗教事务委员会).

Shanghai ligger i östra Kina vid Yangtzeflodens mynning och upptar 5.800 kvadratkilometer. Genom Shanghai ringlar Huangpufloden (黄浦江) som delar Shanghai i två delar, Pudong (浦东 - öster om floden Pu) och Puxi (浦西 - väster om floden Pu). Pudong är den nyaste delen av Shanghai som fram till 1990-talet mestadels var övergiven mark. Idag har Pudong växt till Shanghais finanscentrum och är i storlek nästan lika stort som Chicago.

Shanghai har 19 distrikt, varav de nio mindre distrikten och (halva) Pudong på kartan intill är centrala distrikt medan flera av de omliggande distrikten såsom Jiaoding (嘉定), Baoshan (宝山), Qingpu (青浦), Songjiang (松江), Minhang (闵行) och Pudong har gott om fabriker. Det är i dessa distrikt du kan finna många av de svenska företag som har flyttat sin tillverkning till Kina. 

Karta över Shanghais administrativa indelning. Från Wikimedia.

Shanghai har ett subtropiskt maritimt monsunklimat. Vår och höst är oftast den mest behagliga tiden att besöka Shanghai (med temperaturer som liknar en bra svensk sommar). På vintern kan det som kallast bli 0-gradigt, vilket är kallt i de oisolerade husen i Shanghai. Luftfuktigheten är också betydligt högre i Shanghai än i Sverige. Varmast är det i juli och augusti då temperaturen kan stiga över 35 grader. Den mest regniga tiden är från mitten av juni till början av juli då regnfallen kan stå för upp till 25 % av årsnederbörden. Under augusti och september råder tyfonperiod, och det är under denna tid de värsta tyfonerna kan drabba Shanghai (Wikipedia). Solen går upp mellan 4:50 - 6:50 och ner mellan 17:00-19:00 beroende på om det är sommar eller vinter.

Historia

Tidig historia

Den delen av Shanghai som idag kallas för Puxi låg under vatten fram till 6000 år sedan. Pudong blev land för 2000 år sedan. Under Vår- och höst-perioden, samt de stridande staternas tid tillhörde området först staten Wu, sedan Yue och efter det staten Chu. King Lie av staten Chu utsåg Huang Xie till premiärminister och gav honom titeln "lord Chunshen. Shanghai var då del av lord Chunshens feodalrike. Sedan dess har också Shanghai kommit att ha smeknamnet Shen (Chinaculture.org).

Shanghais andra namn, Hu, kommer från ett uråldrigt fiskeredskap i bambu som fiskemännen använde.

Shanghai var först satt upp som Huating County år 751. Det låg i dagens Songjiang distrikt och hade sin norra gräns i dagens Hongkoudistrikt, sin östra gräns vid Xiasha, och kusten i söder. År 991 sattes Shanghais by upp i Huating. 1260-1274 kom Shanghai att utvecklas till en viktig handelsport och fick nå status som county den 19 augusti 1291 under Yuandynastin, vilket numera anses som datum för Shanghai grundande, och det var först då som Shanghai fick sitt namn (今原资讯.

Under 1500-talet blev Shanghai center för Kinas textil och hantverksindustri och 1685 kom Shanghais första tullhus att sättas upp. Under mitten av 1700-talet växta Shanghai ytterligare i betydelse genom sin bomullsodling. Under den tidigare delen av Qingdynastin kom Shanghai att bli en av Kinas viktigaste handelsporter och vattentransportcenter, och hade redan 1685 en befolkning på 200.000 invånare (今原资讯

Karta över Shanghai 1817

Det koloniala Shanghai

Under 1800-talet blev Shanghai Kinas största stad, och utlänningar började komma till Shanghai efter opiumkriget 1842, ett krig som ledde till att Kina var tvunget att skriva under det mycket förnedrande Nankingfördraget. Shanghai blev då en viktig handelsport och tjänade som ingångsport till Kina. Opiumkriget blev starten på Shanghais 100-åriga historia som en semikolonial stad. Britterna satte upp sin första koncession 1845, följd av USA 1848 och Frankrike 1849. 1863 gick USA och Storbritannien samman och satte upp det internationella settlementet. Shanghai blev då indelat i den franska koncessionen, det internationella settlementet och en kinesisk del. Kineser förbjöds att äga fastigheter i de icke-kinesiska delarna.

Vid slutet av 1800-talet kom 12 länder att ha tillförskansat sig avtal med Kina; Ryssland, Storbritannien, USA, Japan, Frankrike, Belgien, Sverige och Norge, Tyskland, Danmark, Nederländerna, Spanien och Italien.

Enligt de första avtalen med Kina kunde utlänningar som bodde i de sagda områdena äga fastigheter och bygga nöjes, kultur och spirituella anläggningar. Enligt avtalen kunde de inte sätta upp egna regeringar där de hade rätt att reglera bl.a. skatt för de boende i området. De hade inte heller rätt att bygga vägar, elnät, sätta upp polisväsende eller militär. Än mindre kunde de utkräva någon makt över de kineser som bodde i området. Detta kom snart att förändras med allt mer privilegier för utlänningarna i Shanghai och de började stifta lagar som gynnade dem själva, ofta mot de avtal man slutit med Peking. En utlänning som begick brott i Shanghai kom att ställas under det egna landets lagar, inte kinesisk.

 

Shanghai 1884. Den gula cirkulära delen på kartan är gamla stan (inland kallat China town) och den blåa delen är det internationella settlementet.

Franska koncessionen

Franska koncessionen startade den 6e april 1849 då den franska konsuln gjorde en överenskommelse med Ling Taotai om etablerandet av en fransk koncession. Franska koncessionen styrdes av den franska konsuln som hade vetorätt på alla beslut som togs. Eftersom den största delen av all utländsk handel gick genom den brittiska koncessionen hade fransmännen svårt att få in inkomster till sin koncession, vilket är en stor orsak till att de kom att tjäna pengar på att ge ut licenser för opiumhålor, bordeller och spelhålor.

Franska koncessionen var, fram till 1930-talet, mycket lugnare än det internationella settlementet. Här fanns många klubbar med trädprydda gator och villor i västerländsk stil. Många av dessa villor finns fortfarande kvar och några av Shanghais mest kända barstråk ligger i den f.d. franska koncessionen, bl.a. utmed Maoming road (茂名路) och Hengshan road (衡山路). För kinesiska vänsteranhängare och intellektuella blev den franska koncessionen en tillflyktsort.

Franska koncessionen var platsen för Shanghais första kravall 1874. Den bröt ut efter att fransmännen ville bygga en väg genom en kinesisk gravplats. Fransmännen vek sig framtill 1898 då kineserna inte var lika starka som tidigare och hade mindre möjligheter att kämpa för sin rätt.

Opium

Opium var en mycket viktig beståndsdel i konflikten mellan de angripande makterna och Kina, då de västerländska länderna ansåg att de i frihandelns namn hade rätt att smuggla in opium till Kina, medan den kinesiska regeringen med fasa såg hur befolkningen blev beroende. Skälet till att Storbritannien smugglade opium var att det var den enda varan de kunde sälja för att balansera sina egna inköp av te och silke. 1890 beräknades 10 % av hela Kinas befolkning vara beroende av opium, och eftersom Shanghai var en av handelsportarna in till Kina var problemet än större här. Kineserna kämpade emot, och då särskilt Kinas opiumkommissionär, Lin Zexu som 1839 ledde beslagtagandet och förstörandet av 20.000 lådor opium från britterna i Guangzhou. Det var detta beslagtagande som ledde till det första opiumkriget där Kineserna blev totalt besegrade och tvingade att öppna upp fem kuststäder (varav Shanghai är en av dem) och ge över Hongkong till britterna. Shanghai deklarerades öppen för utländsk handel i november 1843. Opium kom därefter att snabbt spridas i det kinesiska samhället, i samtliga samhällsklasser. Enorma vinster gjordes av de brittiska opiumhandlarna. Kinesiska regeringen fortsatte att försöka utlysa förbud mot opiumet, men utan att lyckas. Detta var också en tid då Qingdynastin var svag och på fall, skakat inte bara av utländsk invasion utan också inre stridigheter. Några av de största opiumhandlarna var East India Company och Jardine Matheson.

1870 kom opium att stå för 43 % av Kinas totala import. Dock kom konkurrensen på opiummarknaden att hårdna till den grad att det företaget som hade gjort de största vinsterna på opiummarknaden, Jardine Matheson, drog sig ur och använde sina opiumförmögenheter till att bygga upp andra affärer. Efter att Lin Zexu hade beslagtagit och förstört stora mängder opium i Guangzhou (varav en stor del tillhörde Jardine Matheson som då hade 25 % av marknaden), var det en av Jardine Mathesons grundare, William Jardine, som övertygade den brittiska utrikesministern Lord Palmerston att beslagtagningen av opium var något britterna inte kan acceptera och lyckades få Storbritannien att starta opiumkriget mot Kina. Se vidare om Jardine Matheson i den här tidningsartikeln från Time 1961. Mer om Jardine Mathesons verksamhet idag och förr finns även i två artiklar från Asiaweek här och här. Jardine Matheson kommenterade sin opiumverksamhet enligt följande citat från företaget (från mitten av 1800-talet) "The use of opium is not a curse but a comfort to the hard-working Chinese; to many scores of thousands it as been productive of healthful sustention and enjoyment."

Efter att Jardine Matheson hade dragit sig ur opiumhandeln växte också anti-opium lobbyn i Shanghai, vilket ledde till att Shanghais stad slutade ge ut licenser för opiumhålor. Den sista legala opiumhålan stängde 1917, även om detta inte på något sätt stoppade handeln. Istället kom handeln att hamna i händerna på gangsterledare som Du Yusheng och Huang Jinrong under 1920 och 30-talen. Huang Jinrong var inte bara gangsterledare, han arbetade även som polischef under fransmännen. Du fick också en plats som medlem i styrelsen för "Opium Suppression Bureau". Huang och Du kom att lägga skatt på opiumkonsumtionen i Shanghai vilket särskilt kom att gynna Shanghais franska expats som fick en bra bit av kakan. Samtidigt kom andelen jordbruksland som användes i Kina för att odla opium att ha ökat från 13 % 1904 till 20 % 1930.

Livet i Shanghai

Antalet utlänningar i Shanghai kom att öka snabbt, från 50 1844, till sin topp 1944 då över 150.000 utlänningar bodde i staden. Svenskar fanns det också, över 80 redan 1915. Japanerna kom dock att länge vara dominerande.

De första nöjesinrättningarna i Shanghai startade 1850 då amatörteater började sättas upp. Den första teatern byggdes, men förstördes endast något år efteråt i en brand 1871. 1874 byggdes nästa teaterhus, och den finns fortfarande kvar.

Under början av 1900-talet kom kriminalitet att bli ett allt större problem, vilket ledde till att ett antal handelsmän startade en anti-kidnappningsorganisation 1912. Målet var att stoppa kidnappning av barn. Rån blev vanliga, och många av rånarna var f.d. soldater. 1917 blev den första utländska polisen mördad.

Under 1930-talet hade Shanghai redan uppnått statusen som en av världens främsta finans och affärscentrum. Här fanns Asiens högsta byggnad (finns fortfarande kvar, ligger vid Nanjing road, mitt emot People's Square och jämte Radison). Här fanns fler motordrivna fordon än vad det gjorde sammanlagt i hela Kina. Här fanns då ett oräkneligt antal av opiumhålor, gamblinghålor och bordeller. Allt skyddades av militärer från USA, Frankrikes, Storbritannien och Japan.

Shanghai var innan kommunisternas övertagande en stad i ytterst ojämlikhet. Många av de utlänningar som levde i Shanghai levde i lyx och överflöd (vilket fortfarande kan ses på de stora villor som finns kvar, särskilt i franska koncessionen). Bland de värsta åren för de fattiga var 1937, då myndigheterna i det internationella settlementet samlade in hela 20.000 kroppar som låg på gatorna och som hade dött av hunger och kyla. I en del fabriker hade barn kedjats fast vid maskinerna. Där fanns också gott om prostitution och maffia. En av de mest kända maffialedarna under den tiden var Du Yusheng, som ledde "det gröna gänget", och som blev miljonär på opium, gambling, prostitution och korruption. Han kunde verka i det lugna tack vare de goda kontakterna han hade med nationalisterna (Kuomintang). Det var också Du Yusheng, tillsammans med Chiang Kai-sheks nationalister som stod för massakern 1927 då hundratals vänsteranhängare och arbetaraktivister samlades ihop och mördades.

Kinesiska kvinnor arbetar med gräset utanför en rik västerlännings hus i Shanghai någon gång mellan 1890 och 1923.

En av de dekatenta nöjesinrättningarna som tidigare hade kasinon m.m. och som fortfarande finns kvar är Great World Enterteinment Center, vid People's Square. Idag är byggnaden fortfarande en nöjesinrättning med huserar numera bl.a. karaoke och akrobatik istället för prostituerade och gamling. 

Kriget mot Japan

I januari 1932 startade ett 34-dagars krig efter att en japans munk hade blivit lynchad av en arg mobb under en kravall. Kravallen startade av att fem japanska munkar började sjunga japanska patriotiska sånger i en kinesisk fabrik i Shanghai för att fira att Japan hade ockuperat Manchuriet. Som svar skickade Japan 1.200 marinsoldater. Strider pågick under 34 dagar tills Japan strandsatte ytterligare 55.000 tusen soldater. 18.000 civila dog och 240.000 människor blev hemlösa.

Än värre blev det 1937 då Japan landsatte trupper och krigsfartyg på floden vid Hongkou vilket gjorde att Hongkou nu helt styrdes av japanerna. Kempetai (den japanska militärpolisen) startade ett terrorstyre i Hongkou. Varje gång en kines skulle in till Hongkou var denne tvungen att buga i lydnad för den japanska kejsaren.

1937 var japanernas krigsförberedelser färdiga och en fullskalig attack för att erövra Kina startade. Den storskaliga attacken mot Shanghai kom från luften den 14 augusti 1937, därefter kallad "den blodiga lördagen". Det började med bomber som föll bl.a. i korsningen mellan Nanjing Road och the Bund. Kineserna satte upp en modig kamp mot japanerna som fortsatte med sina bombräder. Till slut föll dock Shanghai och sedan även Nanjing till japanerna (i Nanjing kom en av världshistoriens allra värsta massaker och massvåldtäkter att genomföras av japanerna).

Efter att japanernas ockupation av Shanghai tog slut 1945 gick de västerländska länderna med på att avveckla det internationella settlementet och lämnade över administrationen till nationalistregeringen.

Nationalistpartiet och Chiang Kai-shek utförde en desperat terror mot oliktänkande och vänsterintellektuella. Filmen nedan är från Shanghai 1949, innan kommunisterna övertar staden, och visar hur fem ledande medlemmar i kommunistpartiet har tagits till fånga och avrättas. OBS, starka  bilder!

Moderna Shanghai

Under 1900-talet kom opiumförsäljning tillsammans med gambling och prostitution att vara mycket vinstgivande. Detta tog ett slut efter att kommunisterna befriade Shanghai den 27e maj 1949. När kommunisterna kom till makten sparkades de tidigare kolonialisterna ut, opiumhålorna stängdes och drogberoende sattes på behandlingshem. Prostituerade fick medicinsk behandling, där sådan var nödvändig, och utbildades till andra yrken. Den värsta fattigdomen och slummen i Shanghai försvann. Huang Jinrong dog i Shanghai 1950, medan Du Yusheng flydde till Hongkong.

Under 1960 och 70-talen kom Shanghai att vara centrum för radikal maoism, och det var även här som "de fyras gäng" (även kallat Shanghai-gänget) skaffade sig en viktig maktbas. Shanghai blev också den första staden i Kina där Rödgardisterna försökte ta makten under kulturrevolutionen.

Shanghais återtåg som en internationell stad kom efter Deng Xiaoping's "öppna dörren politik" i slutet av 1970-talet. De viktigaste besluten togs i början av 1990-talet då Shanghais regering beslutade om en rad strategier för att attrahera utländska investeringar, varav att öppna upp Pudong var ett av de viktigaste besluten. Shanghais mål inför framtiden är att utvecklas till ett finansiellt och ekonomiskt centrum av världsklass i Asien.

 

Framtidens Shanghai, modell på Shanghai Urban Planning Exhibition, foto Eskil Fredriksson 2006

För den som vill förstå Shanghais historia och framtid är ett besök på Shanghai Urban Planning Exhibition i People's Square intressant. Där finns utställningar om Shanghais utveckling och om Shanghais framtid.

Bilder från gamla Shanghai

Klicka på bilderna för en större version. 

                                  

Två kinesiska män får skjuts, Shanghai 1890             Japanska ångbåtar, Shanghai 1890

                                    

Bomullsfabriker i Shanghai 1895                 En bild från gamla stan 1900

                                  

Typiska gamla byggnader i Shanghai 1900           Vatten fylls på vid en gatufontän 1901

                                 

Kinesiskt kvarter, okänt datum                  Nanjing Road, okänt datum

                                

The Bund (Waitan) foto tagit mellan 1890-1923     Kinesiska krigsfartyg på Yangzefloden 1902

                                  

Utmed floden 1931 (t.v.) Suzhou creek, med fabriker och båtar som lastar bomull 1890-1923

                                   

Shanghai Club och Canadian Pacific Building, okänd tid        Shanghais postkontor, okänd tid

                                   

HSBC's byggnad på the Bund 1931         Fuzhou Road 1931

                                   

Hörnet Nanjing Road, Sichuan Road 1931       Flyktingar på Kiang Yung, okänd tid

                                  

Två bilder från Shanghais Presbyterianska missionsskola 1901

                                  

Tennisklubb och park där utlänningar roade sig, foto någon gång mellan 1890-1923

                                  

Hem för rik västerlänning i Shanghai (t.v.). Arbetare på fabrik (t.h). Foto någon gång mellan 1890-1923

                                

Franska missionärer med kroppen från en kamrat som dött under Boxerupproret, foto 1901 Shanghais järnväg, okänd tid (t.h).

En kinesisk man bärandes på bomull 1924

 

Kommentarer och diskussioner

Välkommen att lämna en kommentar eller fråga

blog comments powered by Disqus

 

Referenser och länkar

Chinaculture.org 2008-11-02

今原资讯,上海市概况 2008-11-02

上海的历史与历史中的上海

上海民族和宗教事务委员会 - Shanghais kommitté för etniska och religiösa affärer.

Shanghai Urban Planning Exhibition

Den kanske absolut bästa sidan om Shanghai, med historier, bilder, kartor m.m. är Tales of Old Shanghai.

The library of Congress.

Travel China Guide - Shanghai

Wikimedia Commons 2008-11-02

Wikipedia - Shanghai 2008-11-02

 

中华人民共和国国家人口和计划生育委员会办公厅 - Kinas nationella populations och familjeplaneringskommission.

 

Rekommenderad läsning

 

Böckerna kan köpas från Amazon eller Bokus

 

Shanghai - fakta och reseböcker

Booz-Morejohn, Ingrid, 2006. Resa till Kina. ICA Bokförlag, Sverige.

China 2005. Lonely Planet Publications Ltd, Hawthorn, Victoria.

Damian, Harper, Shanghai: The Ultimate Pocket Guide & Map - Lonely Planet Publications 2006.

Karta - Sheet Map (Folded). Compass Maps, Bristol, UK, 2007

Kina: Willmaguide. 2000. Kartförlaget.

 

Shanghai - skönlitteratur

 

Baum, Vicki: Hotel Shanghai Boken följer nio människors öde under de dagar då japanerna bombade staden, varav en av de första bomberna träffade hotellet där historien utspelar sig.

 

 

Baum, Vicki: Shanghai '37. Roman om människors öden i Shanghai när japanerna angrep staden 1937. Först utgiven 1939. Oxford University Press 1986.

 

Övrig Kinalitteratur:

Burgman, Torsten 1998. Kinabilden i Sverige: från 1667-1998; från Kang-Xi till Mao Zedong och Jiang Zemin. Historisk media.

 

 

Fairbank, John K, Goldman, Merle, 2005. China: A New History. Harvard University Press. Används vid Lunds och Stockholms universitet. En av de bästa böckerna som finns gällande Kinas historia.

 

Granqvist, Hans, 2001. Filosofi i Kina: De Stora Filosoferna, Folktron Och Spådomsböckerna. SVENSKA FÖRLAGET liv & ledarskap ab.

 

Gustafsson Chen, Anna, 2004. Kina Berättar, Solskenet i munnen; 10 noveller. Bokförlaget Tranan. Novellsamlingen är ett smakprov på vad dagens unga kinesiska litteratur har att erbjuda.

 

Hsiung, Deh-Ta, 1998. Vegetariskt från Kina, Över 70 läckra recept från Fjärran Östern. Läsförlaget, Sverige.

 

Kjellgren, Björn 2000. Kinakunskap. Studentlitteratur. Används bl.a. vid Stockholms universitet.

 

Lindqvist, Cecilia 1999. Tecknens Rike. Albert Bonniers förlag AB. En mycket känd svensk bok om kinesiska tecken. Används bl.a. som kurslitteratur vid Uppsala universitet.

Kina, Länder i fickformat. Utrikespolitiska institutet.

Lovell, Julia, 2006. Den stora muren - Kinas historia under 3000 år. Norstedts, Sverige.  

Myrdal, Eva. Kina före Kina. Östasiatiska Museet, Sverige.

Tan, Amy, 2002. Joy Luck Club. En bok för alla, Sverige. Om en mahjongklubb som startas av fyra kinesiska kvinnor. Här spelar de, äter gott, skvallrar och berättar sina livs historier. Amy Tang är en kinesisk-amerikansk författarinna som skriver om andra generationens kineser i USA och deras möte med Kina. Här finns generationskonflikter gällande förhållandet mellan mor och dotter samt humor och tragik.

Tong, Su, 2001. Röda Lyktan: Två Berättelser Från Kina.  En bok för alla, Sverige.

Trolliet, Pierre, 1997. Kinas geografi. Alhambra, Sverige.

Wu Cheng'en 1999. Färden till Västern, del 1-5.  Bra böcker AB, Sverige. Färden till Västern har i kinesisk kulturhistoria samma ställning som Iliaden och Odysséen i västerländsk. Romanen är från 1500-talet, som i sin tur bygger på ett antal vidunderliga skrönor, på vers och prosa, som flera generationer av tidigare historieberättare har dragit på kinesiska marknadstorg och tempelgårdar. Romanen skildrar hur den kinesiske pilgrimen Tripitaka på 600-talet beger sig till Indien för att där hämta buddhismens heliga skrifter. Tripitakas främste följeslagare är Sun Wukong, Den ståtlige apkungen (Kung Markatta), som med hjälp av övernaturliga krafter försvarar sin mästare mot de gruvliga demoner och fruktansvärda monster som försöker hindra honom från att nå sitt mål. Färden till Västern, som omfattar fem volymer, har översatts från den tidigaste fullständiga utgåvan från 1592 och illustreras med träsnitt som prydde den utgåvan. Översättningen är gjord av  sinologen och ledamoten av Svenska Akademien Göran Malmqvist.  

   

 

 

 

© Eskil Fredriksson 2005-2011. Disclaimer. E-mail: eskil_f@yahoo.se

Tips om länk eller kommentar gällande innehållet? Skicka då gärna e-mail till mig.

Senast uppdaterad: 2011-01-13